Om kärlek (och kanske istället för tal)

I lördags gifte sig min fina mamma med sin lika fina K. Omgivna av den närmaste familjen sa de ja till varandra på en plats som betyder mycket för oss alla. Det blev många rörda tårar i det lilla kapellet och många glada skratt under bröllpsfesten.

När jag ser dem tillsammans ser jag hur det ska vara. Jag ser kärlek. Jag ser det på deras sätt att vara, på deras sätt att prata med varandra. I varje ord och i varje rörelse. Innan bröllopet frågade många mig vad jag tycker om mammas nya man. Jag kommer av mig varje gång. För mig är han en självklar del av vår familj.

Innan bröllopet förevigade jag det vackra brudparet med klipporna och havet som bakgrund: