Nedräkning!

På lördag drar jag till New York. Bara så ni vet.

Sommar

Mysig midsommar i stan. Med picknick i Vinterviken, med sommarregn och sommarsol, bubbel och grillning, fina vänner och nya vänner.

Vi njuter av den svenska sommaren!

Sara vs prestationsångesten, rond 414

Som vanligt kämpar jag med min prestationsångest. Kanske extra mycket just nu. Man skulle kunna tycka att min fasta anställning borde vara ett trumfkort att kasta i ansiktet på min motståndare, men prestationsångesten bara skrattar ondskefullt och viskar: "Snart kommer de på att du inte kan nåt. Skriv på kontraktet snabbt, innan de avslöjar dig." Min motståndare kan mina ömma punkter.

Jag kontrar med min senaste webbanalys och riktigt lyckade workshop. Prestationsångesten backar in i ringhörnan men får på sin höjd ett blått öga och en fläskläpp. Jag vinner ronden men efter lite vätskepåfyllning och omplåstring kastar den sig över mig igen.

Men jag ger mig inte. Envist blockar jag slag efter slag. Min strategi är uttröttning istället för knock out. Men jag är inte den enda som är envis. Från varsin ringhörna blänger vi på varann. Inväntar rätt läge att slå till i denna evighetslånga fight. Vi är trötta nu. Jag undrar om matchen nånsin tar slut?

Om kärlek (och kanske istället för tal)

I lördags gifte sig min fina mamma med sin lika fina K. Omgivna av den närmaste familjen sa de ja till varandra på en plats som betyder mycket för oss alla. Det blev många rörda tårar i det lilla kapellet och många glada skratt under bröllpsfesten.

När jag ser dem tillsammans ser jag hur det ska vara. Jag ser kärlek. Jag ser det på deras sätt att vara, på deras sätt att prata med varandra. I varje ord och i varje rörelse. Innan bröllopet frågade många mig vad jag tycker om mammas nya man. Jag kommer av mig varje gång. För mig är han en självklar del av vår familj.

Innan bröllopet förevigade jag det vackra brudparet med klipporna och havet som bakgrund:

Jag vill göra slut

Vad gör man med vänner som snor ens energi? Som bara tar och tar och lämnar en fullständigt dränerad på kraft. Är det okej att göra slut då?

Jag undrar hur det är möjligt att man kan ha så olika syn på en vänskapsrelation. I min värld är vi är ytligt bekanta. Men jag får förtroenden som jag varken vill ha eller kan hantera. Står det psykolog i pannan på mig kanske?

Life is good

Ibland är livet så vansinnigt skönt. Så var det i helgen.
På fredagen firade jag. Åh, vad jag firade.
Med bubbel, fina vänner och glädje som äntligen kändes långt ner i magen.
På lördagen kom besök från NZ.
Det blev en oförglömlig, galen kväll där alla bjöd på sig själva och totalt släppte loss.
Söndag. Brunch i solen. Båt till skärgården och lata timmar på solvarma klippor. Sen picknick på klipporna på söder med utsikt över vackra Stockholm i solnedgången.
Det var länge sen jag skrattade så mycket, kände mig så levande och var så glad över att vara jag. Och det bästa är att jag tror att vi alla kände samma sak. Lycka.

Let's do the snus

Jag utmanade en nya zeeländare att snusa i helgen.

Allt gick väldigt bra till en början. Snusen kändes ju knappt.
Den fick sitta kvar lite längre under läppen.
Kaxig.
Sen small det till och då small det till ordentligt.
Kallsvettig, illamående och ett snurrande rum.
Time out.

Jag alltså. NZ-killen rörde inte en min. Prestigeförlust för Team Sweden.

Spöken i garderoben tinar fram i solskenet

Vi hemsöks av vårt förflutna just nu.
Jag träffade mitt ex på bussen.
M sprang på förra sommarens semesterfling.
K träffade inte mindre än tre ex på samma vecka.

Oavsett hur saker har avslutats väcks minnen till liv.
Tankar på det som kunde ha blivit men inte blev.
När man blickar tillbaka känns det som att vissa saker har hänt i ett annat liv. Som att man lever flera liv i ett och samma.

Ska vi längta till hösten när spökena försvinner in i mörkret igen?