En liten bit kärlek från norr

Så var det då äntligen dags för den efterlängtade helgen i Luleå. Jag har haft det så himla fint! Alla har pysslat om mig och försökt övertala mig att flytta tillbaka och en del av mig kommer nog alltid att längta dit. 

Jag hälsades välkommen av spöregn. Men vad gjorde det när jag äntligen var i Luleå!

Besök på verket. Min söt-Roger var inte på plats men jag passade på att retas enligt gammal tradition. Och jag fick träffa Fredrik som var mycket glad över att snart få en ny bebis. 

Vi köpte fredagsmiddag på en fin och nyöppnad delikatessaffär. De sålde till och med "Tobbar". 

På fredagen hade vi lyxkväll i relaxen.  Lydia och Camilla K i bastudimma. 

Jag i blixt och bastumörker. Med bastuöl. Trivs med livet liksom.

Jag fick bo hemma hos bästa Majsan och Mathias som pysslade om mig hela helgen. Gulle!  

Vi träffade Tony som var lika söt som vanligt. 

Så här tjusig blev jag efter att bästa Majsan lockat mitt hår. 

Charlies änglar, redo för fest på verket! 

Precis så här suddiga var vi på Olivers dansgolv. Lyckan var total när vi mötte sex-Simon ute. Som också fått bebis. 

Och precis så här trötta var vi dagen efter när vi åt godaste middagen hemma hos Camilla H. Och så slutade helgen precis som den brukade sluta, back in the days. 

Kan kärleken vara rimlig?

Det här med kärlek. Ibland tänker jag att det är helt orimligt att två människor kan hitta varandra. Jag menar, först hitta varandra, bli kära i varandra samtidigt och sen lyckas få sina liv att passa ihop. En enda gång i mitt liv har jag varit så kär att jag bara visste att det var rätt. Jag var 18 år och det höll inte hela livet, men det höll i sju år. Jag har varit kär eller åtminstone förälskad efter det, men den känslan av att höra ihop och bara veta, den har inte kommit tillbaka.

Runt omkring mig finns en väldig massa olycklig kärlek. Det är brustna hjärtan, obesvarad kärlek, rädsla för att släppa in, rädsla för att missa något bättre och en jäkla massa urdålig timing. Tror jag ska skaffa en katt istället.