fredag 20 mars 2009

Jag är så märkvärdig

And not in a good way. Märkvärdigt fjantig kanske man kan säga. Jag ska illustrera vad jag menar med några exempel.

Exempel 1: Det tog fyra veckor (!) för mina fjantfötter att vänja sig vid flipflops. Så fort ett skavsår läkte började det göra ont på ett nytt ställe. 414 trasiga, onda blåsor senare vann jag den kampen. Skulle jag ta på mig dem igen skulle samma procedur upprepas, garanterat.

Exempel 2: Förfärliga nacksmärtor som vid tre tillfällen har måst åtgärdas hos kiropraktor. Inget särskilt konstigt så långt men när man lyssnar till förmodad anledning låter det värre. Kiropraktor nr 1:s slutsats: Det har förmodligen hänt när du nyst eller hostat till. Saras slutsats: Stark och stabil kroppsbyggnad man har. Kiropraktor nr 2: Du sitter med benen i kors för ofta. Saras slutsats: Samma som ovan.

Exempel 3: Jag har en visdomstand som vägrar komma upp, som med jämna mellanrum gör väldigt ont och som skulle behöva opereras bort. Inte heller det här är ett så ovanligt fenomen. Bara det att på mig råkar det sitta en nerv för nära tanden så den kan inte opereras bort, då kan jag tappa känseln i käken.

Exempel 4: Förra gången jag var hos tandläkaren fick jag några dagar efter besöket en underlig ihållande värk i tänderna som bara kunde lindras av värktabletter. Alltså inte tandvärk i en trasig tand, utan ont i alla tänder. Tillbaka till tandläkaren fick jag någon förklaring om extremt känsliga tänder och att värken uppstått av själva tandundersökningen, vilket är mycket ovanligt.

För tillfället förbannar jag den här fjantigheten extra mycket. Exempel 3 och 4 har uppstått igen, samtidigt. Kul att vara speciell.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar