En vecka med vin, vänner och parkhäng

Varje dag på jobbet har vi käkat lunch i parken bredvid oss och nästan varje kväll har vi hängt i andra parker. Som jag älskar sommaren. Olika vi på jobbet och på kvällen förstås.

Låter Kavehs soliga bild från Skinnarviksparken illustrera hela veckans parkhäng.

En söndag i solen med grabbarna

Den arktiska kylan har då äntligen gett vika och jag saknar den inte det minsta. Grabbarna och jag utrustade oss med bagels och kaffe och bänkade oss i en park. Som vanligt med det här sällskapet tittade vi mycket på tjejer. Jag har börjat lära mig deras smak. De gillar de flesta tjejer (som andas), men rödhåriga, söta brunetter, tjejer med glasögon och tjejer med "fiffiga" bröst tycker de extra mycket om. Jag brukar roa mig med att hitta tjejer som passar deras smak och ge lite extra spantips.

För att undvika missförstånd: Jag tittar minst lika mycket (om inte mer) på vackra män.

Dagens sms-konversation

Replik: "Du gav mig en blå armbåge!"
Svar: "Du krossade mitt hjärta."

Ska vi säga att vi är kvitt då eller?

En himla massa sömn och en dejt

Helgen har mest bestått av att sova. Jag lyckades med 12-timmarspass både fredag och lördag. Uppenbarligen behöver jag sova. Igår var jag på dejt. Han var fin, trevlig, intressant, lång och hade liksom alla rätt på papperet. Men det blixtrade inte. Inget pirr. När man tänker tanken "skulle jag vilja kyssa honom" och tvekar med svaret, då vet man att det är något som saknas.

Havet

Jag längtar efter havet. Mitt hav. Jag vill stå längst ut på klipporna, bredvid fyren och låta vinden blåsa genom mina kläder. Jag tänker aldrig så bra som där.

Försäkringskassan trakasserar, avsnitt 312

Åh, denna trötthet! Jag vill, jag vill, jag vill träffa Katarina och Isabella ikväll. Men jag orkar inte. Jag orkar inte allt jag vill göra och det gör mig rätt ursinnig mellan varven. Och matt. Att ha dubblat arbetstiden får effekter. Så klart det får. Hur kan jag vara så dum att jag inte fattade det?

Dagens avsnitt av försäkringskassan trakasserar: Nu hotar försäkringskassebitchen med att inte ge mig pengar om inte min läkare skriver bättre intyg. Hur kan det vara mitt fel om han inte kan göra sitt jobb? Eller hur kan en läkares viktigaste uppgift vara att formulera intyg som gör försäkringskassan nöjda? Mantrat "släpp det du inte kan påverka" trummar i huvudet men det är fan så svårt! Snart går jag upp till heltid bara för att slippa den stressen. Men då kommer jag gå in i vägg igen. Och det vill jag inte.

En kbt-seans och ofredandet av en man

Jag träffade min psykolog idag. Han är inte dum den killen. Jag kan lura mig själv men jag kan inte lura honom. Sakta men säkert får han mig inse att jag snabbt faller tillbaka i gamla mönster. Det är knepigt det här med att bryta sina tankebanor. Jag trodde att det skulle vara som en pollett som trillar ner, att man en dag liksom knäcker koden och sen fattar. Så är det inte. Men det är fint att han påminner mig.

På lunchen råkade jag ta en kille i skrevet. Jag lovar att det var helt oavsiktligt. Det var mycket folk, han stod i dörren, jag skulle dra på mig handsken... och hoppsan. Min hand i hans skrev. Istället för att be om ursäkt som en normal människa skyndade jag mig ut det fortaste jag kunde. Och informerade mina kollegor om att vi nog ska gå någon annanstans och luncha de närmaste veckorna.