Åh, denna trötthet! Jag vill, jag vill, jag vill träffa Katarina och Isabella ikväll. Men jag orkar inte. Jag orkar inte allt jag vill göra och det gör mig rätt ursinnig mellan varven. Och matt. Att ha dubblat arbetstiden får effekter. Så klart det får. Hur kan jag vara så dum att jag inte fattade det?
Dagens avsnitt av försäkringskassan trakasserar: Nu hotar försäkringskassebitchen med att inte ge mig pengar om inte min läkare skriver bättre intyg. Hur kan det vara mitt fel om han inte kan göra sitt jobb? Eller hur kan en läkares viktigaste uppgift vara att formulera intyg som gör försäkringskassan nöjda? Mantrat "släpp det du inte kan påverka" trummar i huvudet men det är fan så svårt! Snart går jag upp till heltid bara för att slippa den stressen. Men då kommer jag gå in i vägg igen. Och det vill jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar