Jag är nog ingen snäll människa egentligen

Jag svarar instämmande, nickar och ler artigt. Men allt jag hör är blablablablabla....

Varde ljus. Snälla.

Är det den långa, mörka vintern som lägger sig som ett tjockt täcke över mina sinnen? Är det den isande kylan som gör mig så skör? Minsta lilla rörelse och jag går sönder. Jag längtar efter ljuset så det värker i hela kroppen.

Snälla, ta med mig till solen.

Äntligen nåt annat än räkningar

Jag fick ett brev med posten med ett klistermärke i, ett sånt man ska klistra på sin brevlåda. På klistermärket står det: "Ingen reklam! Men gärna nakna män."

Kan ni gissa vem som skickade det?

2010

Året kunde inte ha börjat bättre. Helt enkelt.

Planer för framtiden

Jag planerar att flytta utomlands och lämna mig själv hemma.

Hemligheten

Boken har stått oläst i bokhyllan ett bra tag nu. Jag har liksom inte kunnat förmå mig att läsa den. När jag väl började var jag skeptisk, trots att flera kloka personer rekommenderat den till mig. Men jag har en inbyggd motvilja mot självhjälpsböcker, varifrån den inställningen kommer vet jag inte. Men av flera anledningar var idag rätt dag att ta fram den ur bokhyllan.

Efter att ha läst inledningen började jag trots min skepticism att bli intresserad. Efter ett par kapitel kunde jag inte sluta läsa. Efter ytterligare en stund kom tårarna. Om jag lyckas förändra mitt eget beteende återstår att se. Men just nu behövde jag läsa den här boken. Och jag rekommenderar den varmt.

Oh, what a glorious morning

Vaknade helt förvirrad vid 5-tiden av ett mardrömsmaraton. Somnade om och kaoset i mitt huvud fortsatte.

Trött. Sen. Snabbt ut genom dörren och av bara farten åkte conversen på. Gissa om det regnade ute? Blöta, kalla fötter och ingen buss. När den äntligen kommer är den proppfull och åker förbi. Ännu mer sen. På nästa buss sitter en tonårstjej och skriker i sin mobiltelefon. När hon börjar skratta hysteriskt är det så, så nära att jag skriker åt henne att hålla käften.

Efter förseningen missar jag förstås även nästa buss. Förbannade 507:an visar sig bara gå en gång i halvtimmen efter 9. Bara att springa till nästa busshållplats.

En timme senare är jag framme. Glad och entusiastisk över vad en ny och spännande måndag har att erbjuda. Not.