Vaknade helt förvirrad vid 5-tiden av ett mardrömsmaraton. Somnade om och kaoset i mitt huvud fortsatte.
Trött. Sen. Snabbt ut genom dörren och av bara farten åkte conversen på. Gissa om det regnade ute? Blöta, kalla fötter och ingen buss. När den äntligen kommer är den proppfull och åker förbi. Ännu mer sen. På nästa buss sitter en tonårstjej och skriker i sin mobiltelefon. När hon börjar skratta hysteriskt är det så, så nära att jag skriker åt henne att hålla käften.
Efter förseningen missar jag förstås även nästa buss. Förbannade 507:an visar sig bara gå en gång i halvtimmen efter 9. Bara att springa till nästa busshållplats.
En timme senare är jag framme. Glad och entusiastisk över vad en ny och spännande måndag har att erbjuda. Not.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar