Let's do the snus

Jag utmanade en nya zeeländare att snusa i helgen.

Allt gick väldigt bra till en början. Snusen kändes ju knappt.
Den fick sitta kvar lite längre under läppen.
Kaxig.
Sen small det till och då small det till ordentligt.
Kallsvettig, illamående och ett snurrande rum.
Time out.

Jag alltså. NZ-killen rörde inte en min. Prestigeförlust för Team Sweden.

Spöken i garderoben tinar fram i solskenet

Vi hemsöks av vårt förflutna just nu.
Jag träffade mitt ex på bussen.
M sprang på förra sommarens semesterfling.
K träffade inte mindre än tre ex på samma vecka.

Oavsett hur saker har avslutats väcks minnen till liv.
Tankar på det som kunde ha blivit men inte blev.
När man blickar tillbaka känns det som att vissa saker har hänt i ett annat liv. Som att man lever flera liv i ett och samma.

Ska vi längta till hösten när spökena försvinner in i mörkret igen?

Onåbar?

Min telefon bestämde sig för att lägga av igår. Fick informera omvärlden att jag var onåbar, via mejlen.

Tänkte inte på min formulering förrän M citerade mig i dagens mejlkonversation:

”jag helt onåbar just nu, förutom på msn, twitter, fb och mejl”.

Okej, inte helt onåbar kanske...

Glad i hemlighet

Jag har lovat att vara tyst som en mus.
Hur lätt är det när man bara vill jubla och krama alla som kommer i ens väg?
Jag får nöja mig med att gå omkring med ett leende på läpparna och vara glad i magen.

Efterfest

Vad är det med oss och dessa efterfester? När ska man bli gammal och förståndig nog att inse att alternativet gå hem och sova efter krogen faktiskt är ett alternativ?

Men ändå...
Vi såg solen gå upp över vattnet.
Vi avhandlade stora, filosofiska frågor.
Vi drack en fantasisk drink halv fem på morgononen som smakade ljuvligt. Tack K för den!
Vi tittade när M blev tröttare och tröttare för att slutligen somna sött i stolen.
Vi (jag) fick chansen uppleva en lite annorlunda "walk of shame" på söndagförmiddag.

Thank god för efterfester!

Kravlös lunch

Trött, tröttare, tröttast efter helgens utsvävningar.
Osminkade, röda ögon.
Osocial som sjutton.
Lunch själv i solen, tid bara för mig.
Då kommer han.
Lika vacker som alltid.
Lunchar med mig.
Är det lagen om alltings jävlighet? Eller betyder det att jag borde börja fixa mig på mornarna och kliva upp tidigare för att slippa obehagliga överraskningar?
Men, skulle jag ha varit skitsnygg och stylad till tänderna skulle jag ha fått sitta där själv. Garanterat.

Bussresa längs memory lane

Jag stod i busskön när jag kände en knackning på axeln.
Det var min exsambo som jag inte träffat på flera år.
För 5 år sen var vi var ihop i 7 år.
Under bussresan till Stockholm hann vi avhandla en del.
Det läskiga var att jag samma dag pratade om honom.
Och samma dag hade han googlat mig för att se om jag bodde kvar.
Telepati?

S och T. T och S.
Nu är T tvåbarnsfar, villaägare och snart färdigutbildad polis.
Så kan det bli.