Jag försöker ta en dag i taget. Jag har bra dagar, dagar när jag orkar och jag försiktigt vågar tänka att det har vänt. När jag känner att jag mår bra. Och de börjar bli fler! Jag har andra dagar när jag inte orkar någonting alls. De dagarna är jag livrädd för att vara på väg tillbaka dit jag var. Att det liksom ska vara kört igen. Hittills har det inte varit det, tack och lov. Men det är svårt att acceptera att jag inte orkar lika mycket som förut.
Jag tränar stenhårt på att vara mer i nuet men jag tycker att det är apsvårt. Jag är så van att vara någon annanstans att jag inte riktigt vet hur man gör. En annan sak som jag har fått lära mig igen är att känna skillnad på när jag är spänd och avslappnad. Det kunde jag inte när det var som värst. Stressen hade liksom fastnat i kroppen, jag glömde att andas ut. Jag tränar på att säga nej.
När jag började jobba igen kom mina mardrömmar tillbaka. De har fortsatt att hänga med. Men jag börjar få lite lättare att somna och jag vaknar inte lika ofta på nätterna. Och jag kan sova på dagen igen, bara en sån sak!
Jag försöker göra så mycket som möjligt som jag mår bra av. Att omge mig med människor jag tycker om är det som fungerar bäst. Mina fina vänner och bästa familj har varit viktiga. De har orkat lyssna på mig. De har upprepat att jag är bra fast jag inte har trott på dem. Miljoner pussar och kramar till dem! Och pussar till alla dem som har delat med sig!
Träningen är också bra. Förutom de dagar den också ger mig prestationsångest. Men jag försöker tänka bort den. Gör jag inte det får jag en smäll på nästan. Bokstavligen.
Idag gick jag upp till femtio procent. Dubbelt så mycket som innan. Idag var en bra dag!
Du ÄR inte bara bra, Sara, du är BÄST!!
SvaraRadera