Ok. Jag känner mig lite vilse. Strålande utgångsläge alltså. Då gäller det bara att hitta den där nya vägen. Om jag inte ska vara den där projektledaren längre, vem ska jag vara då? Jag klarar inte krav, prestationsångest och stress men jag behöver utmaningar, lust och arbetsglädje. Den balansen är fan inte lätt att hitta.
Nu när jag larvar omkring och gör vad jag vill blir det inte så mycket gjort. Jag liksom väntar på att den nya vägen ska ramla ner i huvudet på mig. För vägar ramlar ju ofta från himlen. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar