På väg hem igår natt hittade jag en onykter kille i en snödriva. Efter lite trixande fick jag upp honom på fötter och försäkrade mig om att han kunde ta sig hem.
Efter att ha kramat mig länge, berömt styrkan i mina biceps, lovat att göra allt för mig resten av livet och slutligen erbjudit mig 3000 kr som tack för hjälpen, släppte han taget om mig.
Och jag som inte trodde att snällhet lönade sig...
Ska nog vara en norrlänning för att vara snäll i den här stan. Tror du inte det? ;-) Nu har du ytterligare en stjärna i himlen och en kille som aldrig kommer att glömma dig! Kramis
SvaraRadera