Annan sorts fjärilar

Träffa vännerna. Göra bra intryck. Vara sådär kul, social och trevlig som det är omöjligt att vara när man verkligen vill.

Tips, någon? Svepa tre shots innan man går in? Inte? Hjäääälp!

Plötsligt hände det

Det kanske händer andra ofta. Men det händer sällan mig.

Jag ler mest hela tiden. Vaknar med glada fjärilar i magen. Längtar oavbrutet. Glömmer bort tiden när vi pratar oss igenom nätterna, men vem behöver sova...

Behöver jag säga det? Knappast. Men jag gör det ändå. Jag är galet kär!

Ett av livets små mysterier

Fjällweekend med la familia

Finaste helgen med familjen i Björnrike.

Stolt och glad efter en mil på längdskidor. Blåmärkena på rumpan efter alla vurpor i nedförsbackarna kom inte förrän dagen efter.

Issa förevigade utsikten från stugan.

Fikapaus i slalombacken.

Fredagsmys i stugan.

Vakum

Jag tycker om att vara på väg. Även om målet är tämligen ospännande den här gången. Men den här känslan av att bara vara och inte kunna göra nåt annat. Jag giller den. Nåt slags vakum, fast på ett bra sätt.

Note to self

Börja lägga märke till spraydatekillarnas angivna längd.

Mindfulness eller bara patetiskt?

Var kommer alla vackra män ifrån? Har de varit gömda under snön? Jag ser dem överallt, på gymmet, på bussen, på konsum. Till och med på jobbet, det började en söt praktikant förra veckan. (Herregud, måste jag börja sminka mig nu?) Näe, jag vill nog ändå gifta mig med snyggingen på gymmet.

Idag på bussen, på väg hem från jobbet, satt jag bredvid en väldigt vacker man som dessutom luktade fantastiskt gott. Tack till SL-chauffören som svängde så fint att vi nästan hela resan satt ben mot ben. Om man njuter då, kan man skylla på mindfullness eller är man bara patetisk?